Sophie Cervin var en av de läkarstudenter som gick den valbara kursen “Medicin som humaniora” i höstas. Hon bestämde sig för att arbeta om sitt examensprojekt till en krönika i Läkartidningen och nu är den publicerad! “Och nu är du utskrivningsklar” heter krönikan och såhär skriver Sophie:
“Under de sista veckorna på läkarprogrammet i Lund gick jag en valbar kurs, »Medicin som humaniora«, vilken gav mig möjlighet att reflektera över den utbildning jag höll på att avsluta och det yrke som väntade mig, bara några veckor fram. Min kliniska blick, mina medicinska glasögon, fick en ny lins och det tycktes som om alla detaljer som annars hade varit svåra att prata om under utbildningen blev mycket skarpare. Så började jag fundera på mig själv och mina kursare och vad vi gått igenom tillsammans under en fem och ett halvt år lång utbildning, en akademisk och intellektuell omstöpning för att lära oss att simultant hålla distans och visa empati – att vara känslomässigt engagerade samtidigt som vi kliniskt observerar. Och alltmedan examen närmade sig började jag fundera mer och mer på mig själv som utskrivningsklar – jag kommer inte längre att vara inskriven på universitet, jag kommer inte längre att få allt det jag ska lära mig under terminen serverat på ett fat i form av kursmål, och jag kommer inte längre att kunna hävda att jag inte har något medicinskt ansvar. Jag släpps ut från avdelningen, något så när färdigbehandlad. Och det har vi ju fått lära oss, att ingen patient går hem utan utskrivningsinformation.”
Redan här får vi på Birgit Rausing Centrum för Medicinsk Humaniora gåshud. Tänk er själva. Att få läsa att det vi jobbat så länge och mycket med faktiskt kan få precis den effekt vi eftersträvar. Och får läsa om det i ett helt annat format än kursvärderingar (men vi klagar inte över dem, tro inte det! Det finns för övrigt blogginlägg om kursvärderingars ovärderliga innehåll här och här och här och här.)
Ännu ett citat från krönikan bjuder jag er på, det handlar om den “utskrivna” läkarens uppgift. Det gick rakt in i solarplexus på mig:
“Det är dags att planera inför framtiden. Tänk på vad som är din uppgift. Att bota. Kan du inte det, då ska du lindra och trösta med de medel du har. Patienterna kommer till sjukhuset för att de är rädda och vill ha hjälp. De kommer att lägga hela sin ångest och rädsla hos dig, och du måste kunna ta emot det utan att själv bli uppäten. Lyssna på patienten. Hon är din lärare. Lyssna.”
Läs den fullständiga krönikan av Sophie Cervin i Läkartidningen här:
Och nu är du utskrivningsklar (lakartidningen.se)