Läkarprogrammet vid Lunds universitet har skyhöga intagningspoäng, det är sen’ gammalt. Studenterna som går programmet ”committar” sig för 5,5 år – det är många studietimmar, höga krav och tunga tentor. När den elfte terminen står för dörren och det är dags för så kallad valbar kurs, väljer allt fler studenter ”Medicin som humaniora”. Varför? Enligt studentutsagorna finns det olika skäl:
För att det verkar soft, lätta poäng – det är ju bara att läsa ett par böcker, eller…?
”…ett strålande tillfälle att kunna läsa annat än de typiska medicinböckerna man var van vid. Böcker som oftast gjorde så att man gick miste om skönlitteratur som man annars hade velat läsa.”
”….det lät som ett bra sätt att avsluta utbildningen med en mer reflekterande kurs. Tycker för övrigt mycket om litteratur, musik och historia. Kursen ligger dessutom i sista blocket, vilket betyder att man slipper ha akutkursen över julen och akuttentan precis innan examen.”
För att tidigare studenter pratat om den i positiva ordalag?
”Jag hade hört mycket bra om kursen av äldrekursare och det var ett perspektiv jag saknade under utbildningen.”
”Varför jag valde MsH [Medicin som Humaniora]… var för att jag saknat den typen av studier under hela utbildning (sic!), har ett stort intresse för framförallt litteratur, samt att jag hade hört gott om den från äldrekursare.”
Eller av helt andra skäl – en vilja, eller rent av längtan – efter andra perspektiv på professionen, på patienten, på sig själv som människa?
”Jag valde kursen också för att få ett annat perspektiv på medicin än den kalla, konkreta medicinska fakta som man fick från böcker och föreläsningar.”
”… jag uppskattade den möjlighet den skulle ge till reflektion och eftertanke kring olika aspekter av vårt yrke, något jag känt att jag saknat och behövt.”
”…detta var min enda chans att få gå denna typ av kurs, jag… tyckte att mötet med patienten och de mjuka värdena inom medicin är essentiell och ville därför gå denna kurs i det.”
Oavsett vilka skäl man som läkarstudent haft att en gång välja kursen, anser de att Medicin som humaniora-kursen är relevant i läkarutbildningen då?
”ABSOLUT!!!! Det går att motivera i all oändlighet. Kort sagt så är det en grundpelare för medicin och det borde inte finnas ens en fundering på ett alternativ. Har man någon gång varit patient, läkarstudent eller inom vården på något sätt inser man hur nödvändigt det är att beröra de stora frågorna och då fungerar medicin som humaniora som en utmärkt plattform för detta.”
”Kursen är mycket relevant för läkarutbildningen och kanske var det den viktigaste delen av hela utbildningen. Jag hoppas att så många som möjligt kan få gå denna kurs. Jag kände att det föll sig ganska naturligt att ha denna kurs som sista kursen på utbildningen då man har mognat och är mer mottaglig för en kurs av detta slag. Inslag av medicinsk humaniora tror jag dock kan vara viktigt under hela utbildningen för att det ska fortsätta vara en naturlig del av yrket även efter examen.”
”Jag tycker framförallt att det är relevant för de kliniska terminerna, innan dess är det svårt för folk att leva sig in i, det behöver vara självupplevt för att bli relaterbart. – – – Det är snarare när man kommer högre upp i terminerna som man har ett ventileringsbehov och som med. humanioria verkligen hade kunnat hjälpa till med. Det är också ofta då som man ställs inför livet och döden, anhörigas sorg, ens egen sårbarhet och ofullkomlighet, saker som jag uppfattat att många framförallt yngre kursare har svårt att se och sätta ord på.”